German 1497-1543 Hans Holbein Galleries Holbein always made highly detailed pencil drawings of his portrait subjects, often supplemented with ink and colored chalk. The drawings emphasize facial detail and usually did not include the hands; clothing was only indicated schematically. The outlines of these drawings were then transferred onto the support for the final painting using tiny holes in the paper through which powdered charcoal was transmitted; in later years Holbein used a kind of carbon paper. The final paintings thus had the same scale as the original drawings. Although the drawings were made as studies for paintings, they stand on their own as independent, finely wrought works of art. How many portraits have been lost can be seen from Holbein's book (nearly all pages in the Royal Collection) containing preparatory drawings for portraits - of eighty-five drawings, only a handful have surviving Holbein paintings, though often copies have survived. David Hockney has speculated in the Hockney-Falco thesis that Holbein used a concave mirror to project an image of the subject onto the drawing surface. The image was then traced. However this thesis has not met with general acceptance from art historians. A subtle ability to render character may be noted in Holbein's work, as can be seen in his portraits of Thomas Cromwell, Desiderius Erasmus, and Henry VIII. The end results are convincing as definitive images of the subjects' appearance and personality.  Related Paintings of Hans Holbein :. | Denmark s Christina | Noli me tangere | Childhood portrait of Edward V | Henry Howard The Earl of Surrey | Rotterdam's Erasmus and the Renaissance portrait Bizhu |
Related Artists:
GAREMIJN, Jan Antoon
Flemish Baroque Era Painter, 1599-1641
Thomas sidney cooper,R.A.
1803-1902 English painter. He was encouraged in his ambition to become an artist by Sir Thomas Lawrence and the animal painter Abraham Cooper (no relation; 1787-1868). He entered the Royal Academy Schools, London, in 1823. He subsequently taught art in Brussels where he met Eugene Verboeckhoven, whose work had a profound influence on him. Through Verboeckhoven he came to appreciate the work of such 17th-century Dutch painters as Aelbert Cuyp and Paulus Potter. In 1831 he returned to London, exhibiting at the Royal Society of British Artists. He exhibited 48 pictures at the British Institution between 1833 and 1863. The majority of his work was, however, exhibited at the Royal Academy; from 1833 to 1902 he exhibited 266 works there without a break,
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.